Upp igen

"Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten och vågorna slår över mig.
Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Min blick blir matt i min väntan på Gud."

Denna text kommer ifrån bibeln, från Psalm 69 vers 3-4.
Precis som det står där och fortsättningen har jag känt mig. Har gråtit. Känt mig så förvirrad.
Det enda lilla hopp jag haft är att Gud inte lämnar mig, trots att jag ser mig som något "skräp liknande". Något som man inte orkar bry sig om hur länge som helst, när det ändå inte funkar.
Jag visste inte hur jag skulle komma upp ur den svacka. Det fanns ett litet hopp att Gud skulle ta mig igenom, för jag vet att Han gjort det förut.

Gud har nåd. Även om jag inte alltid är villig, inte alltid känner mig så viktig eller inte alltid är den jag vill vara för Gud, så har Gud ny nåd till mig. Varje dag.
Han bär mig. Han hjälper mig upp ur dyn.

Precis som det står i texten Fotspår i sanden så tror jag att Gud är när vi möter problem.

Livet är inte lätt att leva, jag kommer möta på nedgångar fler gånger under livet, men Gud är min säkerhetslina. När det kommer motgångar är Du där med Din starka hand. När det uppåt är Du där och ler med hela Ditt hjärta. Du uppmuntrar mig och ger mig saker i rätt tid.

Genom upp och motgång, genom stillhet eller storm är Du där, min Gud.
Skrivet av Maria