Förundran

Igår fick jag lust att måla en enkel och snabb manikyr.

Hade hört från min nära och kära vän Sara för ett bra tag sen att man inte behöver använda de vita remsorna som följer med. Man kan måla på fri och stadig hand.

Sedan tog jag ett vanligt genomskinligt nagellack och målade på hela nageln när de vita hade torkat.

Känns verkligen som naglarna är fräscha.

Och när jag tittar på dem så känns det... jag är nöjd. Även om det är små skavanker och missar.

När jag tar disktrasan och ska vrida den för att få bort överflödigt vatten, ja då känner jag mig som en glamourisk hollywood fru.

Helt förundrad över vad en liten rand vitt nagellack kan få en att känna sig.

 

Gör du något extra så där ibland? Något som får dig att känna dig fin?

En kvinnas hjärta

"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet" Ordspråksboken 4:23
Framför allt. Varför? Därför att Gud vet att hjärtat är själva centrum av vilka vi är. Det är källan till all vår kreativitet, vårt mod och våra övertygelser. Det är där vår tro, vårt hopp och -naturligtvis- vår kärlek flödar fram. Denna springkälla som livet utgår ifrån inom oss är själva essense av vår varelse, vårt livs mittpunkt. Ditt hjärta som kvinna är det viktigaste du har.

Gud skapade dig till kvinna. "Och Gud skapade människan till sin avbild... till man och kvinna skapade han dem" 1 Moseboken 1:27.
Vad det än kan innebär att vara en avbild av Gud så är du det i egenskap av kvinna. Kvinnlig. Det är så du är en avbild. Ditt kvinnliga hjärta är skapat till att vara en bärare av det mest ärofyllda man kan tänka sig - en återspegling av Guds eget hjärta. Du är en kvinna i själen, i ditt innersta väsen.
Och därför börjar resan för att upptäcka vad Gud menade när Han skapade kvinnan till sin avbild - när Han skapade dig som sin kvinna - med ditt hjärta.


Taget ur: Hemligheten med en kvinnas hjärta.

Upp igen

"Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten och vågorna slår över mig.
Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Min blick blir matt i min väntan på Gud."

Denna text kommer ifrån bibeln, från Psalm 69 vers 3-4.
Precis som det står där och fortsättningen har jag känt mig. Har gråtit. Känt mig så förvirrad.
Det enda lilla hopp jag haft är att Gud inte lämnar mig, trots att jag ser mig som något "skräp liknande". Något som man inte orkar bry sig om hur länge som helst, när det ändå inte funkar.
Jag visste inte hur jag skulle komma upp ur den svacka. Det fanns ett litet hopp att Gud skulle ta mig igenom, för jag vet att Han gjort det förut.

Gud har nåd. Även om jag inte alltid är villig, inte alltid känner mig så viktig eller inte alltid är den jag vill vara för Gud, så har Gud ny nåd till mig. Varje dag.
Han bär mig. Han hjälper mig upp ur dyn.

Precis som det står i texten Fotspår i sanden så tror jag att Gud är när vi möter problem.

Livet är inte lätt att leva, jag kommer möta på nedgångar fler gånger under livet, men Gud är min säkerhetslina. När det kommer motgångar är Du där med Din starka hand. När det uppåt är Du där och ler med hela Ditt hjärta. Du uppmuntrar mig och ger mig saker i rätt tid.

Genom upp och motgång, genom stillhet eller storm är Du där, min Gud.
Skrivet av Maria